Tillväxt: vår tids största religion!

För ett tag sedan höll jag ett tal i EU-parlamentet i samband med att vi diskuterade klimatfrågan. Tror att det kan vara av intresse att låta fler få läsa det:). Så här sa jag ungefär:

”Talman!

Tillväxt är den här tidens största religion. Politiker, företagsledare och ekonomer tillber alla tillväxtreligionen utan kritik.
 
Ändå kommer det fler och fler rapporter och åsikter som pekar ut konsumtionen som det största klimathotet. Mer specifikt, den rika världens konsumtion.
 
Det finns många vägar att gå, många olika strategier, men att hylla tillväxten är knappast ett av dem. För att nå ett jämställt, jämlikt och rättvist samhälle måste vi bättre fördela det vi har, jobben, pengarna och tiden. Ge människor verklig valfrihet. Satsa på det gemensamma; skapa jobb som inte handlar om konsumtion; bygga klimatsmarta bostäder som behövs istället för skrytbyggen; producera saker som håller istället för teknikprylar som går sönder efter ett år.

Några av oss konsumerar och konkurrerar helt enkelt för mycket. På andras bekostnad. Och för att lösa det är det politik och samhälle som måste kliva in genom kollektiva lösningar. Att skuldbelägga individer kommer aldrig att hjälpa.
 
Klimathotet hänger tätt samman med mänskliga rättigheter. FN:s nuvarande och framtida fattigdomsbekämpningsmål kommer inte uppfyllas om vi inte agerar kraftfullt mot det klimathot som vår regering, EU och USA verkar stå helt handfallna inför.

En sak är säker.
Vi kan inte fortsätta som tidigare.”

Share

Grekerna lider av EU:s åtstramningpolitik!

Här är Malin Björks och min första gemensamma artikel! Den publicerades på Europaportalen i fredags. Du kan läsa den här nedan eller klicka dig vidare på länken här.

——–

Ett land där barn inte har rätt att bli vaccinerade. Nej, det handlar inte om inbördeskrigets Syrien den här gången. Det handlar om Grekland.

Svårt sjuka människor som inte får vård. Barn som svimmar i skolan därför att de är hungriga och undernärda. Gravida kvinnor som inte får mödravård och som sedan blir svårt skuldsatta när de föder sitt barn. Det är också exempel från Grekland idag.

Allt är fruktansvärda konsekvenser av EU:s åtstramningspolitik. Det strider mot humanismens principer och är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Just de grundläggande värderingar som EU officiellt så ofta och högljutt hyllar. Hyckleriet har ingen gräns. Det borde också slås fast i den utvärdering av trojkans arbete gentemot krisländerna, som just nu pågår i EU-parlamentets ekonomiutskott.

Internationella Röda Korset klargör att Grekland befinner sig i en humanitär krissituation. Statistiken talar sitt tydliga språk; 3,5 miljoner människor lever i fattigdom (det är 35 procent av befolkningen!), 28 procents arbetslöshet totalt och över 60 procents arbetslöshet för ungdomar. Medelinkomsten har sjunkit med nästan 50 procent på de senaste tre åren.

3 miljoner människor är nu utförsäkrade, eftersom de inte haft arbete det senaste året. Det är 3 miljoner människor som till exempel inte längre har rätt till sjukvård. Då kostar ett läkarbesök 200 kronor. Då kostar vaccin till barnen 600 kronor. Då kostar en förlossning 7000 kronor. Var ska man få de pengarna ifrån när man inte har jobb och inga bidrag?

Hur kan trojkan, det vill säga EU-kommissionen, IMF och Europeiska centralbanken, tro att en sådan åtstramningspolitik ska få Grekland på fötter igen? Men trojkan bryr sig inte om Grekland. Dess främsta intresse har från första stund varit att rädda bankerna. Åtstramningarna sker för att franska och tyska banker ska få sina pengar. Oavsett vilka konsekvenser det får för människorna i Grekland. EU-kommissionen är sedan länge de europeiska storbankernas lydige dräng.

Den överväldigande majoriteten av de personer som lagt fast åtstramningspaketen är välavlönade och maktfulla män. Ingen av dessa män behöver själv bära de bördor som politiken medför. De största förlorarna är lågavlönade och arbetslösa kvinnor. De grekiska kvinnoorganisationerna klargör dessutom att i den pressade ekonomiska situationen ökar våldet mot kvinnor. Åtstramningspakten grundas på, och förstärker, patriarkala strukturer och värderingar.

Orsakerna till den djupa krisen är både marknadsliberalismen och den gemensamma valutan euron. De avreglerade finansmarknaderna bidrog i hösta grad till krisen som började år 2008. Euron har försvårat möjligheterna att motverka krisen.

Hela idén om den monetära unionen i EU är fel från början. De olika länderna har alltför olika ekonomisk grundstruktur, inflation och konkurrenskraft för att kunna ha en gemensam valuta. Grekland, och flera andra medlemsländer, fick på grund av den gemensamma valutan betydligt lägre internationell konkurrenskraft än Tyskland. Det ledde till stora underskott och kris i dessa länder, samtidigt som Tyskland kunnat profitera på euron.

Greklands problem fördjupades också av de två korrupta traditionella partierna, Pasok och Ny demokrati, som omväxlande styrt landet. Trots dessa partiers medansvar till krisen i Grekland så ville trojkan till varje pris att just dessa partier skulle bilda regering efter det senaste valet. Orsak: de traditionella partierna satte, liksom trojkan, bankernas intresse framför människornas.

Men det grekiska folket har visat att de inte är maktlösa. Flera sociala rörelser har vuxit fram i krisens spår. Den viktigaste heter ”Solidaritet för Alla”, som betonar att deras verksamhet inte handlar om välgörenhet utan om solidariskt arbete och motstånd mot åtstramningspolitiken. Bara i Aten har man startat elva solidaritetskliniker där frivilliga läkare gratis ger vård till de som inte har råd. ”Solidaritet för Alla” ordnar också att det finns mat, kläder och konkreta arbetsinsatser för att hjälpa varandra.

Trojkan bryter ner och förstör. ”Solidaritet för Alla” bygger upp och skapar nytt. Det inger hopp. Därför har Vänsterpartiet startat en insamling till ”Solidaritet för Alla”.

Än mer möjligheter och hopp skapas om vänsterpartiet Syriza vinner nästa val i Grekland. För om det är något Grekland, och hela EU, behöver så är det en politik som sätter humanismen och de mänskliga rättigheterna främst. Och långt före bankernas profitbegär.

Malin Björk, förstanamn på Vänsterpartiets EU-lista.

Mikael Gustafsson, EU-parlamentariker och andra namn på Vänsterpartiets EU-lista

http://www.europaportalen.se/2014/01/grekerna-lider-svart-av-eus-atstramningspolitik#sthash.UrIJ6hDs.dpuf

Share

EU och dubbelmoralen inom mänskliga rättigheter

Alla säger sig vara för mänskliga rättigheter. Även EU. Men väldigt ofta misslyckas EU:s medlemsstater att leva upp till de kraven. Eller så råder det dubbelmoral. Så därför sa jag så här i mitt korta 1-minuts tal maa den årliga rapporten om mänskliga rättigheter i världen:

”Talman,

Jag vill nämna två saker från DEVE:s yttrande, som jag är rapportör för:

För det första om migrationspolitiken. Mänskliga rättigheter är universella och gäller alla människor – även flyktingar och romer.

Det är därför viktigt att EU lever som vi lär. Tragedier som den i Lampedusa eller den systematiska diskrimineringen av romer, undergräver EU:s trovärdighet inom människorättsområdet i internationella sammanhang.

För det andra något om kvinnors rättigheter. Mänskliga rättigheter är universella och gäller alla människor – även kvinnor. Trots detta kränks kvinnors och flickors rättigheter varje dag.

Patriarkatet är som en ihållande epidemi som fråntar kvinnor rätt till ett värdigt liv världen över.

EU måste därför jobba för att de nya milleniemålen genomsyras av dels ett tydligt jämställdhetsperspektiv, dels för att stärka kvinnors rättigheter och dels betona kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter!”

Share

Uppdatering och de konkreta SRHR-förslagen

Här kommer lite uppdaterad info om omröstningen om SRHR idag.

Här är Estrella-rapporten som jag var s.k. skuggrapportör på. Och här är den resolution som antogs istället (dvs när en majoritet röstade för denna korta alternativtext, så föll ursprungsförslaget).

Tre svenska ledamöter (alla moderater; Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic och Christofer Fjellner) la ned sin röst i denna omröstning, vilket betyder att de hjälpte abortmotståndarna att vinna. En svensk ledamot (Alf Svensson, KD) röstade för ändringsförslaget och tog alltså aktiv ställning för att rösta bort Estrella-rapporten. Övriga svenska ledamöter röstade för kvinnors rättigheter och HBTQ-personers rättigheter.

Share

Sorg och elände om SRHR: det behövs mer feminism i EU

EU-parlamentet säger nej till säkra aborter, preventivmedel och kvinnors rätt till sin egen kropp. För andra gången röstade parlamentet idag om rapporten om sexuella och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) författad av den portugisiska socialdemokraten Edite Estrela.

En gemensam resolution författad av EPP och ECR röstades istället igenom, som hade författats med enda syfte att blockera omröstningen vad gäller viktiga politiska ställningstaganden i Estrela rapporten.

Med bara sju röster förlorade alla vi som ville se en stark signal från Europaparlamentet kring SRHR. Det är en mycket dyster dag för alla oss som kämpar för kvinnors rätt till sina kroppar och sin sexualitet, HBTQ-rättigheter, och ungdomars rätt till sexualundervisning. Att EU-parlamentet totalt förnekar kvinnors rätt till sina kroppar och HBTQ-personers rätt till sin sexualitet; det är horribelt! Uppenbarligen är SRHR mer provocerande än någonsin, det märker man tydligare sedan finanskrisen 2008. Mörka krafter frodas och det är samma homofoba, kvinnofientliga krafter som vi sett agera idag. Det är en skrämmande utveckling och jag är rädd att det här bara är början.

Ultrakonservativa krafter verkar dominera i hela högergruppen – vilket bådar illa inför framtida arbete för kvinnors rättigheter på EU nivå.

Det behövs onekligen mer feminism i EU!

Här är Estrella-rapporten som jag var s.k. skuggrapportör på. Och här är den resolution som antogs istället (dvs när en majoritet röstade för denna korta alternativtext, så föll ursprungsförslaget). Tre svenska ledamöter (alla moderater; Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic och Christofer Fjellner) la ned sin röst i denna omröstning, vilket betyder att de hjälpte abortmotståndarna att vinna. En svensk ledamot (Alf Svensson, KD) röstade för ändringsförslaget och tog alltså aktiv ställning för att rösta bort Estrella-rapporten.

Share

Frankrike visar vägen med ny sexköpslag!

Just kommit hem från ett firande med Europeiska Kvinnolobbyn (EWL). Det var deras årliga avslutningsfest Saint Nicolette. Och visst finns det saker att fira. Igår röstade franska underhuset för ett införande av en sexköpslag!

Det känns fantastiskt roligt och väldigt stort. Med inspiration från Sverige, Norge och Island har nu Frankrike tagit steget till att flytta fokus från kvinnor till män. För om det inte fanns någon efterfrågan fanns det inte heller någon prostitution eller trafficking. Helt enkelt att män (vilket är den absoluta merparten av alla sexköpare) ska sluta köpa kroppar.

Frankrikes beslut låg väl till hands på dagens möte med Jämställdhetsutskottet, eftersom vi diskuterade den rapport om prostitution som vi kommer att anta i januari. Rapporten har den svenska köpslagen som förebild:).

Och för att vara övertydlig, eftersom moderater som Hökmark ofta far med osanningar om överstatlighet: rapporten är inte lagstiftande och har alltså inget med överstatlighet att göra. Prostitution är ett ansvar för medlemsstaterna. Men EU-parlamentet har naturligtvis rätt att ha en åsikt i en fråga och även rekommendera medlemstater att hitta åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor.

Share

SRHR-rapporten om kvinnors rättigheter och HBTQ-personers rättigheter

Idag röstade vi om den sk SRHR-rapporten, som handlar om kvinnans rättighet till sin egen kropp. Abort, preventivmedel, sexualundervisning mm är en del av detta. Men rapporten stärker även på många områden HBTQ-personers rättigheter, vilket antagligen är mer skrämmande för de mörka krafterna än att arbeta för kvinnors rättigheter.

Under dagens votering blev en del bra saker bortröstad, men fortfarande är rapporten väldigt bra. Skrivningar som försvann var om lesbiskas rättigheter och förbud av tvångssterilisering av transpersoner togs bort.

Röstsiffrorna blev 19-15 för att anta rapporten och skicka den till kammaren. Där kommer den med största sannolikhet i december eller i sämsta fall i januari.

Med tanke på att lesbiskas rättigheter och förbud av tvångssterilisering av transpersoner togs bort, blir mitt tal senare på eftermiddagen ännu mer intressantare. Jag höll talet på en GUE/NGL workshop om lesbiska rättigheter. Så här lät det ungefär (på engelska):

———-

Dear everyone,

Lesbian rights are about fundamental right for LGBT people. It’s about to live lives free from discrimination, violence and injustices that are directed against them because of their sexual orientation or sexual identity. But, rights for lesbians in Europe, is also about advancing women’s rights and gender equality in Europe – to live in societies where all women can express their sexuality, have equal opportunities in work and education, access to health care, housing, pension rights etc.

And in this sense, Lesbians accumulate two dimensions of discrimination – or more, if they belong to a minority group of course!

I think one can safely say that the LGBT movement does not enough take into account a feminist perspective or a gender equality perspective – lesbians remain still largely invisible. And it is also safe to say that lesbians are not taken enough into account in the mainstream work for women’s rights.

The work here in the European parliament is not an exception in this, I am afraid. The FEMM committee has not done any specific report on the situation of lesbians in Europe, and to my knowledge the LGBT intergroup has not organised such an event like this one focusing on the rights of lesbians.

The FEMM committee has done some work on the issue of lesbian rights – mostly by integrating references to rights of lesbians in other reports; for example employment, violence against women, or issues of non-discrimination.

There are two occasions, where the FEMM committee have raised the issue more clearly on the rights of Lesbians:

First: A resolution in the plenary on ”Violence against lesbian women and LGBTI rights in Africa”. It was adopted in the spring of 2012. This resolution focused on rights of lesbians outside the EU as you hear from the title – but it was good in the sense that it linked the women’s rights agenda and the rights of lesbians together, and said clearly for example, 
that lesbians are subjected to violence, both on the basis of being a woman and on the basis of sexual orientation;

Secondly: The report currently underway on SRHR. At this very moment we are working on a report on Sexual and Reproductive Health and Rights (rapporteur Estrela) – 
The original draft text had very strong wording in favour of LGBT-people and lesbians. It had a paragraph ”calling for Member States to make assisted fertility treatments available for lesbians and single women”. But this paragraph was unfortunately very criticized by some political groupings, so it was voted out on todays Committè meeting. 
And we are up against very powerful conservative players. They have so far blocked the vote in plenary, and today they tried to block the process in the committee. We are still working on it, and I really really hope that this report will be adopted by this parliament because it’s protecting all women’s rights to bodily integrity, to sexual freedom, to decide freely over their bodies.

We have people in this house that are very much against women’s rights – in particular women’s sexual and reproductive rights! And we have members of this house that are very homophobic. Luckily so far they have not been in a majority when we vote. But the outcome of this report will show if we have really achieved the progress we want!

Once again, I am very happy that we organise this workshop, and we will hear from experts and activists about the situation – and what needs to be done. I know we can do more as politicians, but I also know that we cannot do it without the support of NGOs and activists, so I thank so much for being here.

Share

När lyfts genusfrågorna i klimatförhandlingarna?

Nätverket Genus+E3 (som jag ingår i) skrev i fredags en artikel i Feministiskt perspektiv om att EU borde gå i bräschen för vid klimatförhandlingarna i Warsawa.

————

Vi måste leva som vi lär. Generellt är EU bra på att integrera ett jämställdhetsperspektiv när det gäller klimatfrågan och att kräva lika många platser för kvinnor som för män i beslutsfattande grupper. Ambitionen återspeglas dock inte i själva EU utan verkar endast sträcka sig till att utveckla policies eller verka i utvecklingsländer.

Den pågående miljökonferensen COP19 i Warszawa är ett perfekt tillfälle att göra dessa viktiga förändringar inom EU och nu inkludera genusexperter, utbildning i jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Detta är en viktig del i kampen mot klimatförändringarna och för att stoppa androcentrismen (systemet där mannen eller den maskulina synvinkeln läggs i centrum) som i själva verket hindrar utsläppsminskningar och viktiga förändringar i klimatpolitiken.

Ur vår synvinkel är det yttersta målet för jämställdhetsfrågor i klimatpolitiken en grundläggande övergång till en koldioxidsnål utveckling i ett rättvist samhälle, ett samhälle som bygger på jämställdhet och på omsorg – för människor, miljö och klimat. Det finns några grundläggande krav för att implementera jämställdhet:

- EU och medlemsstaterna bör erkänna och ta ledningen för jämställdhetsintegrering vid COP19 i Warszawa.

- Experter inom klimatförändringar, manliga och kvinnliga, ska inneha genusexpertis.

- Även personal inom institutionerna ska genom utbildning i jämställdhetsfrågor inneha denna kompetens. Jämställdhetsutbildning ger grundläggande förståelse av ojämlikhet mellan könen samtidigt som deltagarna får ompröva attityder och strukturer i förhållande till genus.

- Inkludera genusexperter i styrelser och delegationer och se till att könsdimensionerna behandlas på allvar.

- Skapa könsbalans på höga positioner relaterade till klimatförändringarna.

- Garantera att forskning kring genusaspekter i klimatpolitiken säkerställs.

- Använd tillgängliga instrument för genusanalys och vidareutveckla och skapa nya, som passar olika omständigheter. Tillhandahåll finansiering för att uppfylla eller implementera de krav som nämns ovan.

- Tillämpa systematisk könskonsekvensanalys av klimatpolitiken såväl som genusbudgetering (analys hur resurser används ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv).

Kvinnor och män påverkas redan av klimatförändringarna, men på olika sätt där kvinnor är mer utsatta. I Warszawa har EU ett bra tillfälle att erkänna och ta upp frågor om genusperspektiv, jämn könsfördelning och en ökad andel genusexperter i klimatförändringsarbetet. För att börja leva som vi lär.

Medlemmar i Gender+E3
Mikael Gustafsson, MEP
Nicole Kiil-Nielsen, MEP
Sirpa Pietikääinen, MEP
Kartika Liotard, MEP
Ulrike Röhr, Genanet, ett projekt inom Life,
Jordens Vänner Sverige
European Women’s Lobby
Women in Europe for a Common Future (WECF)
Global Water Institute

FAKTA GENDER +E3 (equality, economy, ecology)
Nätverk bestående av blocköverskridande EU-parlamentarikerna och ideella organisationer.

Share

Handelsavtal med USA, 7-års-budgeten och kvotering

Den här veckan i Strasbourg har haft många intressanta beslut. Här ett nedslag inom tre olika områden:

TTIP (handelsavtal mellan EU och USA)
I måndags föreslog den gröna gruppen i parlamentet att vi ska bjuda in EU-kommissionen för att tillfälligt avbryta förhandlingarna mellan EU och USA. Ja, mot bakgrund av NSA-massövervakningen av USA. För det är ju inte rimligt att sätta sig ned och prata om avtal, om den ena parten samtidigt övervakar den andra parten gång på gång och dessutom i en pervers omfattning.

Min grupp (GUE/NGL) stödde de grönas förslag och jag röstade också självklart för förslaget. Tyvärr röstade övriga partigrupper emot och även många svenskar. Hur tänkte de?

MFF (långtidsbudgeten)
EU har inte bara femårs-planer utan här gäller sjuårs-planer (Sovjetunionen hade blivit grön av avundsjuka). Och under denna session har alltså denna långtidsbudget antagits.

Det är positivt att den nya långtidsbudgeten fryser utgifter och visar större budgetansvar och samhällsekonomiskt tänkande. Denna inriktning har mitt fulla stöd.

Men Europa präglas av den djupaste ekonomiska och sociala krisen sedan andra världskrigets slut. Massarbetslöshet, fattigdom och växande sociala problem har försatt flera EU-länder i humanitär kris som drabbar kvinnor extra hårt. Det här hotar demokratin och leder till framväxten av rasistiska krafter. Vare sig budgeten eller EU:s nuvarande marknadsliberala politik, presenterar en väg ut ur krisen.

Som vanligt får jämställdhet och bistånd stryka på foten medan utrikestjänst och allmän militarisering verkar vara viktiga. Klimatförändringarna ignoreras också med satsningar på fossil energi och annat ohållbart. Den stora posten för jordbrukspolitik är också direkt miljöfientlig. De stora subventioner som framförallt går till industrialiserade stor-jordbruk leder dessutom till utslagning av både europeiska små jordbruk och jordbruk i Syd när subventionerade produkter kan säljas till dumpade priser.

Kvotering i bolagsstyrelser
Ja, en stor fråga. Jag och partiet vill ju bryta den idag dominerade informella manskvoteringen. Därför är jag stor anhängare av att utnyttja kvotering som ett medel för att bryta stereotyper och diskriminering. Men är det EU som ska lagstifta om det? Nej, det är en fråga som hör hemma på medlemsstatsnivå. Om riksdagen hade föreslagit detta hade det varit en annan sak. Och högerpolitiker från Sverige som röstade mot detta förslag, vill inte ens införa det på nationell nivå!

Share

Letter to UN about prostitution

Here’s a letter to Phumzile Mlambo-Ngcuka, Executive Director of UN Women on the subject of prostitution.

——

Dear Phumzile Mlambo-Ngcuka, Executive Director of UN Women

It is with great concern I have received a Note issued by UN Women on ”Sex work, sexual exploitation, and trafficking”, and which has come to my attention through civil society actors.

This Note takes a stand in favour of regularising the sex industry and decriminalising the actors in the sex industry, including pimps and brothel owners. Moreover, there is no mention or analysis of sex trafficking and prostitution as a gender equality issue.

The Note, which is being widely circulated, presents a view of prostitution and sexual exploitation that is increasingly put into question by many governments, just precisely because it generates more violence and pulls more vulnerable women into the prostitution industry – an industry that in itself is based on gender inequalities.

I find it unfortunate that UN Women through issuing this note, puts its political weight in favour of proposals that have proven to de facto increase violence and exploitation of women. Moreover, the note does not take into consideration the positive results achieved within the Nordic model, which instead of decriminalising the pimps and brothels, decriminalises the women in prostitution and criminalises the buyers.

UN Women is the most important global defender of women’s right to lives free from violence, and I am very proud to work with you at both European and global levels to support gender equality and women’s rights.

I would therefore, like to ask for clarification on the status of this Note, and whether it constitutes in any way an official position of UN Women?

Yours Sincerely,

Mikael Gustafsson
Member of European Parliament, Sweden
Chair of the European Parliament Committee on Women’s Rights and Gender Equality

••••••••••

And here is a letter to important representatives in UN. Same content, but to four different persons.

—–

Dear H.E. Ban Ki-moon, Secretary-General United Nations
(Dear Michel Sidibé, Executive Director of the Joint United Nations Programme on HIV/AIDS (UNAIDS))
(Dear Dr. Babatunde Osotimehin, Executive Director United Nations Population Fund (UNFPA), Under-Secretary-General of the United Nations)
(Dear Phumzile Mlambo-Ngcuka, Executive Director of UN Women)

I am writing to you in my capacity as a Member of the European Parliament and a member of the Committee on Women’s Rights and Gender Equality (FEMM Committee). I fully support the United Nations’ (UN) strong commitment to end the global AIDS epidemic and the acknowledgement in much of UN policy that violence against women and gender inequality render women and girls particularly vulnerable to HIV. However, I am very concerned about recent reports, including that of the Global Commission on HIV and the Law, HIV and the Law: Risks, Rights and Health (2012), published by UNDP, and the UNDP, UNFPA, and the UNAIDS-backed report Sex Work and the Law in Asia and the Pacific (2012). By calling for the decriminalisation of exploitative practices related to prostitution such as brothel-keeping and pimping, and revision of the internationally-accepted definition of trafficking enshrined in the 2000 UN Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, Especially Women and Children (UN Trafficking Protocol), these reports not only make recommendations in direct opposition to international human rights standards, but also largely ignore the experiences and views of many survivors of sexual exploitation and sex trafficking.

As a Member of the European Parliament, entrusted with one of the most important posts for us who work to advance women’s rights and gender equality in Europe and beyond and strive for a society free from violence against women, I would like to stress the crucial need to take a holistic approach to HIV prevention and to ensure that these efforts do not jeopardise the protection and human rights of people in prostitution, the promotion of gender equality and the prevention of sexual exploitation and trafficking. This includes ensuring that the demand for commercial sex which fuels trafficking and perpetuates gender inequality is addressed, rather than normalised through decriminalisation of activities related to prostitution.

Prostitution is a central issue for the FEMM Committee as it is a gendered phenomenon. In two of its recent resolutions, the European Parliament has included prostitution amongst the many forms of violence against women and girls present in Europe.

Not criminalising the buyers of prostitution, and calling for such bans to be repealed, sends the message to all members of society that these inequalities are acceptable, that women are objects to be sexually used and that men have a right to sexual access to women at any time and in any way as long as they can pay for it. As such, I oppose legalisation and full decriminalisation of prostitution, and instead support the so-called Swedish or Nordic model which has been implemented in Sweden, Norway and Iceland thus far.

The Nordic model decriminalizes the selling of sex, but criminalizes the purchase of commercial sex acts from a person in prostitution as well as third party activities surrounding prostitution. This approach is consistent with targeting the demand that fuels sex trafficking, which has been called for by the UN Trafficking Protocol, the UN Committee on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women, and the former head of UN Women, and within Europe, the 2011 EU Anti-Trafficking Directive and the 2005 Council of Europe Convention on Action against Trafficking in Human Beings.

Contrary to the argument of the two UN reports in question that ‘end demand’ approaches are ineffective and even harmful towards people in prostitution, since Sweden passed the sex purchase ban in 1999, many people in prostitution feel less stigmatized and are more willing to seek assistance; street prostitution has been significantly reduced and there are no indications that the industry as a whole has grown; the number of foreign women in prostitution hasn’t dramatically increased (as has happened in Sweden’s neighbours); and Sweden has become an undesirable destination for human traffickers. Conversely, as the experience of numerous countries shows, on the whole, decriminalisation and legalisation of prostitution does not serve to better protect people in prostitution or otherwise improve their situation, reduce organised crime around prostitution or reduce stigma against those selling sex.

In Europe, there is increased recognition that the most effective way to combat sexual exploitation, including sex trafficking, and to protect the human rights of people in prostitution, is not through legalizing or decriminalizing activities around prostitution such as brothel-keeping and pimping, but rather by addressing the demand for commercial sex and increasing the options available to people in prostitution. The Republic of Ireland, France and Finland are currently considering introducing the Nordic model; other countries such as Northern Ireland and even countries that have decriminalised brothel-keeping and pimping, namely Germany and the Netherlands, are considering increasing the accountability of buyers through partial criminalisation of the purchase of sex from victims of trafficking or exploitation.

I respectfully urge you to answer the call of dozens of NGOs worldwide and thousands of individuals who are calling for your agency to (1) clarify its position on the decriminalization of pimps, brothel owners and buyers, and (2) ensure the future development of policies and programs on issues that affect people in the commercial sex industry includes the views of survivors of commercial sexual exploitation as well as a more diverse range of groups working on the issue of prostitution and sex trafficking.

I remain at your disposal to share any information.

Sincerely,

Mikael Gustafsson
Member of European Parliament, Sweden
Chair of the European Parliament Committee on Women’s Rights and Gender Equality

Share