Lite blandat om mig…

Liten intervju med i Sydsvenskan. Vill du kolla artikeln klicka här, annars läs den hör nedan:)

————–/-

TEXT: STIG STRÖMKVIST

– Vi tror inte att demokrati byggs på det här sättet, säger Mikael Gustafsson, partiets ende EU-parlamentariker.
Ändå hoppas han på en ny mandatperiod.
Men då måste det gå bättre i det stundande valet än i det förra.

Mikael Gustafsson är först ut i en serie kortare intervjuer med EU-parlamentariker som strävar efter att bli återvalda.

Sydsvenskan träffar honom i parlamentsbyggnaden i Strasbourg, Frankrike. Där har han betydligt större yta än vad merparten av hans 765 (nästa gång 750) politikerkolleger har att tillgå.

Mikael Gustafsson förklarar lite ursäktande att rumsstorleken hänger samman med att han är ordförande i jämställdhetsutskottet. Då behövs plats för möten.

Vänsterpartiet har bara ett mandat. Gustafsson är tvåa på årets valsedel, så V måste göra bättre ifrån sig den 25 maj än för fem år sedan.

Varför ska vi bry oss om EU-valet?

– EU påverkar 60 procent av de beslut som tas i kommunerna, så EU betyder jättemycket. Det gäller allt från lekparkens utformning som styrs av EU-direktiv, till busstrafiken, som styrs av lagen om offentlig upphandling. Den som inte röstar lämnar över makten till andra att bestämma.

Du kom in som ersättare mitt i mandatperioden. Vad har du själv främst bidragit med under mandatperioden?

– Jag driver frågor om kvinnans rätt till sin egen kropp, rätt till abort och frågor om våld mot kvinnor. Jag var ansvarig för och tog initiativ till rapporten ”Genus och hållbar ekonomi” och det var ett drömbetänkande för mig. Miljö och jämställdhet är mina frågor.

– Jag har också varit engagerad i den nya fiskeripolitiken där resultatet blev väldigt bra, även om den kan bli bättre.

Vänsterpartiet är motståndare till EU. Innebär det att vad du gör här är principiellt fel?

– Jag var motståndare till att Sverige gick med i EU. Men det som folkomröstningen beslutade måste vi som demokrater acceptera. Och vi ska naturligtvis ställa upp i valet, även om vi mer tror på överenskommelser mellan enskilda nationer.

Share

Vänsterpartiets feministiska resa i EU

Här är en berättelse skriven av Åsa Mattsson och som handlar om Vänsterpartiet, EU och feminismen, publicerad på vår hemsida www.vansterpartiet.se. Men den är så bra att jag även lägger upp den här:)!

———-

Jämställdhetsutskottet i EU är inte längre en oansenlig grå station som makten passerar förbi. På knappt 20 år har Vänsterpartiet lyckats sätta genusglasögon på allt fler parlamentariker från hela Europa och tagit på sig uppdraget att föra feminismen framåt.
- När jag var aktiv i folkomröstningen om euron hörde man ofta från ja-sidan att det var viktigt att vara med i EU just för att kunna påverka kvinnors rättigheter, men vilka är det som har drivit frågorna om kvinnors rättigheter i EU? Det är vi, den EU-kritiska svenska vänstern, säger Eva-Britt Svensson, legendarisk ordförande i Jämställdhetsutskottet.

I början av 1997 står en nykläckt svensk EU-parlamentariker i kammaren i Strasbourg och kräver att prostitutionen ska stoppas, eftersom den innebär våld mot kvinnor. Parlamentarikern heter Marianne Eriksson och är en av vänsterpartiets tre ledamöter, ersättare i Kvinnoutskottet, som det hette då, och ordinarie i utskottet för transport och turism. Häpenheten sprider sig bland de kostymklädda i bänkraderna. Många skruvar oroligt på sig. Vad säger kvinnan? Ska vi förbjuda prostitution?! Skrattsalvorna rullar mot Marianne Eriksson där hon står framför fondens sammetsprydda mörkblå väggprydnad, med sin ring av guldstjärnor.

1995 hade Sverige gått med i EU och samma år hölls FN:s stora kvinnokonferens i Peking, där mäns våld mot kvinnor uppmärksammades internationellt för första gången av många länder. Då skulle även EU-parlamentet yttra sig.

- Det var en väldig process om vilken partigrupp som den här initiativrapporten skulle tas i och bara det tog ju ett halvår. Jag tog med prostitutionsfrågan i den skriftliga rapporten för att uppmärksamma medlemsländernas regeringar och uppmanade till kriminalisering av kunderna. Då reserverade sig utskottet och jag blev ju galen, vi var ju också nya och oerfarna, berättar Marianne Eriksson.

Hon fick då tipset av svenska tolkar att man även kunde ta upp frågan som ett muntligt förslag i plenum och meddelade att hon skulle lägga ett muntligt ändringsförslag på sin egen rapport.

-Jag stod där i talarstolen och sa att jag vill uppmana medlemsländernas regeringar att kriminalisera kunderna inom prostitution. Det blev först ett försiktigt skratt från några få som satt närmast. Ja, det här har ni aldrig hört förut, tänkte jag och så sa jag det en gång till. Då garvade ju alla, det var det mest befängda de hade hört!

-Sedan kom den svenska sexköpslagen två år senare. Det var lite kul för att socialdemokraternas kvinnoförbund hade ju försökt få upp den på sin agenda. Jag tror att det här har bidragit till att både Sören Wibe och Maj-Britt Theorin skrev om det här internt, att jag hade tagit upp frågan.

I februari 2014 antar EU-parlamentet en rapport om prostitution, där svensk sexköpslagstiftning framhävs som ett av de mest effektiva verktygen för att stoppa efterfrågan. Både för prostitution och för trafficking.

- Jag blev ju väldigt förtjust över Honeyballrapporten som kom nu i början av året, att det fanns en majoritet för en sån uppfattning. Men det tog sin tid, från 1997 till 2014, säger Marianne Eriksson.

Det är ett envetet feministiskt arbete som Vänsterpartiet har bedrivit i EU.

- Det är inget man nyser fram, det är något man mal fram. Det bästa med att bli utskrattad där i början var att väldigt många journalister reagerade, för det är inte så vanligt att det skrattas i plenum under voteringstimmarna. Då började de undra vad som hänt, och jag blev intervjuad av både svenska, franska och tyska medier, och fick även kontakt med många kvinnoorganisationer. De var ju störtförtjusta.

Marianne Eriksson menar att det är bra när motståndet visar sig så att det blir skarpt läge.

- Sett på det viset var det det var det bästa utskott jag varit med om, säger hon. EU-parlamentet är bra på det sättet, det är tydligt, det är herrar där på högerkanten som är helt oförblommerade, de bara spottar rakt ut.
Vänsterpartiets kvinnoutskott, där Marianne Eriksson var med och där Ulla Hoffman satt som ordförande, började under 90-talet att arbeta efter en medveten strategi; det skulle vara kvinnorepresentation i förhållande till hur många kvinnor det fanns bland medlemmarna i partiet.

- Sedan fick vi igenom att partiet skulle vara feministiskt på kongressen i Södertälje 1997, därefter kom vågen när alla skulle vara feminister, till och med Göran Persson kallade sig ju feminist!

Den interna processen i partiet har varit avgörande för den roll som Vänsterpartiet har kunnat spela i EU. Det behövdes. Kvinnoutskottet i parlamentet var utrotningshotat ända till mitten av 2000-talet.
- Efter varje val var det diskussion om det överhuvudtaget skulle finnas kvar.

2004 kom Eva-Britt Svensson till EU och jobbade ihop med först Jonas Sjöstedt och sedan med Jens Holm.

- Det fanns en hel del vi hade att kämpa emot, konstaterar Eva-Britt Svensson, vår mest uppburna svenska EU-parlamentariker överhuvudtaget. Hon var tidigare mest känd som ordförande i Nej till EU-kampanjen men blev nu en mycket tung politiker i EU-sammanhang. Eva-Britt fick som första svensk ta över ordförandeklubban i ett utskott, just jämställdhetsutskottet. Hon var också GUE-NGL gruppens kandidat till talmansposten, utsågs till bästa EU-parlamentariker 2010 och fick även Roks pris för årets kvinnogärning 2009. I botten av hennes engagemang finns alltid feminismen med fokus framförallt på arbetet mot mäns våld mot kvinnor och för kvinnors rätt till sin kropp.

- Vi har verkligen gjort en feministisk resa i EU, från början och fram till nu. När min resolution kom skrattade man inte längre. Sexköpslagen är nu accepterad och många länder tar efter. Vi har jobbat intensivt för att lyfta frågan om det könsbaserade våldet och fått en stor acceptans. Abortfrågan är ett rött skynke i EU-parlamentet, men vi har förändrat skrivningarna i avgörande dokument från reproduktiv hälsa till reproduktiva rättigheter. Vi talar nu om kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och sin graviditet, säger Eva-Britt Svensson.

”Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män” hade innan Eva Britt Svensson tillträdde som ordförande 2009 en ordförande, Anna Zoborska, som ansåg att abort inte skulle få förekomma ens vid våldtäkt. Under det tjeckiska ordförandeskapet ville man också ersätta målsättningen om utbyggd barnomsorg med ”det fullvärdiga alternativet, som är vård i hemmet”. Där fanns också ett betänkande från den socialdemokratiska partigruppen. Där föreslås att barnledighet skall vara detsamma som mammaledighet. Papporna var osynliga.

Eva-Britt kände sig ofta väldigt ensam bland de svenska ledamöterna när det gäller arbetet för jämställdhet.

- I några frågor har vi fått stöd från andra svenska partier, men de har ju inte varit aktiva. Det vågar jag påstå. Jag fick stöd i vissa omröstningar från socialdemokraterna, men det var ju ingen som var aktiv i frågorna. Jag tycker också att detta att vi fick ordförandeuppdraget i jämställdhetsutskottet visar att vi hade jobbat bra och att vi inte isolerade oss utan fick starkt stöd från många andra länder och därmed ökat inflytande.

Det är enbart tjänstemännen i kommissionen som får lämna förslag till lagstiftning, men betänkandet som Eva-Britt Svensson fick igenom i parlamentet om en rad skarpa skrivningar om hur vi ska bekämpa våld mot kvinnor, anses banbrytande. Med utgångspunkt från betänkandet kan man hela tiden ställa frågor till kommissionen om varför det inte kommer några förslag på det här området när parlamentet har en majoritet som tycker så här.

- En resolution är ju ett sätt att trycka på och då har man det som underlag för att kräva lagstiftning. I mitt betänkande finns det ju också angivet på vilka områden vi anser att vi skulle kunna få lagstiftning, säger Eva-Britt Svensson.

- Vår uppgift som parlamentariker är ju att få parlamentet med oss, sedan är det ju en annan sak att få de här manliga kommissionärerna att tycka att detta är prioriterade frågor, det är ett senare steg. Där är det ju Sveriges regering som borde trycka på, och alla parlamentarikerna borde trycka på.

Förutom det parlamentariska arbetet vill Eva-Britt lyfta fram hur Vänsterpartiet har knutit kvinnoorganisationer från hela världen till sig, och stöttat och hjälpt dem i deras arbete.

- Jag jobbade ju mycket ihop med katolska kvinnoorganisationer i Latinamerika för ett fritt val till exempel. När det var folkomröstnig i Portugal om abort var jag också aktiv. Vi har ett mycket bra samarbete internationellt med kvinnorörelsen.

Eva-Britt understryker att det ligger helt i linje med Vänsterpartiets politik, att, trots att vi var och är emot EU, så när folkomröstningen om medlemskap till EU sa ja och det blev en ny politisk arena, var det självklart att använda den arenan för att skapa så bra beslut som möjligt.

- Jag mötte aldrig något motstånd för att jag var EU- motståndare. Folk respekterade att vi inte ville föra mer makt till Bryssel. Vi behöver verkligen se till att stärka vänstern i EU och en röst på Vänsterpartiet gör skillnad, inte minst när det gäller de feministiska frågorna.

När Eva-Britt Svensson hoppade av EU-arbetet på grund av sjukdom 2011, fick Micke Gustafsson hoppa in och ta hennes plats, även som ordförande i utskottet. Och det med väldigt kort varsel.

- Det var jobbiga två månader när jag lovade överta Eva- Britts roll. Jag trodde inte att jag skulle bli utskottsordförande också, utan bara vara ledamot.Det var verkligen som att kliva in i alldeles för stora skor.

- Den tredje oktober 2011 kl 17.00… Micke Gustafsson berättar på telefon från Bryssel att han aldrig glömmer det datumet och den tiden. Bara en kvart senare, 17.15, skulle han dessutom leda ett koordinatorsammanträde.

- Det var en mardröm, men varje gång jag har det jobbigt nu tänker jag att det kan i alla fall inte vara lika illa som de där två månaderna 2011, och jag klarade det ju, säger Micke och skrattar lite.
Att svara på frågan om det går bakåt eller framåt för feminismen är intrikat, det är både och, menar Micke. Rörelsen har två spår.

- När länder drabbas av fattigdom som nu följer också kvinnohat, invandrarhat, homohat, det blir en social kris, därav hotet mot aborter och upphöjandet av traditionella könsmönster och kärnfamiljer. Därav misslyckande med Estrelarapporten. Den första rapport inom SRHR frågor som förlorats.

Lissbonfördraget innebär också att man tvingar alla länder att agera enligt samma agenda; den nyliberala. Med nödlånen följer hårda krav på åtstramningar av välfärden i de drabbade länderna, som Grekland.

- Välfärdsystemet är en grund för feminismen. Attackerna mot välfärdstaten som vi ser nu är en attack mot kvinnornas livsutrymme, säger Micke Gustafsson.

Tvärtom vad liberala debattörer hävdar har finanskrisen slungat tillbaka kvinnor. För vem måste gå hem och laga mat på lunchen när man tar bort skolluncherna i Grekland? Kvinnorna.

- Den nyliberala politiken är en antifeministisk politik och där behövs Vänstern mer än någonsin som motkraft, säger Micke Gustafsson.

För feminismen lever i EU och det svenska Vänsterpartiet är den starkaste motorn i hela parlamentet, menar Micke Gustafsson. Det ökande intresset för jämställdhet och feminism är mycket tydligt.

- Om vi får två mandat siktar vi på att Malin tar jämställdhet och jag utvecklingsutskottet. Det är samma frågor; kvinnors rätt till sin kropp, flickors rätt till utbildning, reproduktiva rättigheter, kvinnors möjligheter till försörjning, fast i en global kontext, inte inom EU bara.

Malin Björk, toppkandidat på EU-listan, betonar även hon den unika roll som svenska Vänsterpartiet har spelat när det gäller att sätta feminismen på dagordningen i parlamentet.

- Vi har alltid pratat om ekonomisk självständighet. I EU råder fortfarande hemmafruideal. Det är väldigt få partier överhuvudtaget, både bland borgerliga och socialistiska som har den här grundläggande förståelsen av maktskicket.

- Jag tvekar inte att säga att vi är det mest feministiska partiet i hela EU.
Malin Björk förklarar skillnaden mellan Vänsterpartiet och andra vänsterpartier med att vi gjorde en resa tidigare än andra och det har ökat medvetenheten när väl det var gjort.

- Vi har gått ifrån att låta feminismen vara ett sidospår till att se det som en lika viktig del som klasskampen.Vi har inte bara klassanalysen utan ser också kropparna, sexualiteten, att det finns fler maktordningar som samverkar för att minska kvinnors livsutrymme.

Ordförandeskapet i jämställdhetsutskottet har också varit oerhört viktigt och innebär stort förtroende, menar Malin.

- När Eva-Britt fick den posten betydde det enormt mycket.Inte nog med att hon var så tydlig, när hon mötte motstånd rörde hon sig inte ur fläcken. Eva-Britt har den förmågan även i andra frågor, hon är en oerhört tung politiker.

Från att ha varit ett nedgånget utskott har vi arbetat medvetet strategiskt i uppförsbacken. Bildat nödvändiga allianser med de frivilliga, bemött EPP:s abortmotstånd.

- Nu har jämställdhetsutskottet en betydligt högre status. Det är vår förtjänst. Vi har varit framgångsrika, säger Malin Björk.

Att de konservativa fortfarande sitter och hurrar i plenum när de lyckats rösta ner ett progressivt förslag för att öka jämställdheten, som skedde även detta år, kan också tolkas som att de här krafterna synliggörs.

- Det är så mycket känslor inblandade, men det betyder också att vi haft framgång. Det är mycket hat, det är otäckt, men det går inte att nonchalera feminismen längre eller bara tiga. Och när motståndet visar sig kan man också addressera det och arbeta mot det, säger Malin Björk.

Att feminismen är uppe till debatt skapar också intresse och nya anhängare.

- De andra vänsterpartierna har ju sett hur systematiskt och ihärdigt vi arbetar med feminismen. Det råder inget tvivel om att Vänsterpartiet är feministiskt i EU, säger Malin Björk.

Exempel på feministiska framgångar Vänsterpartiet har drivit fram i EU:

Förslag på lagstiftning om våld mot kvinnor (Eva-Britt Svenssons rapport som också finns som bok, läs här: http://eu.vansterpartiet.se/files/2013/03/EU-Kvinnovåld_low.pdf) till kommissionen, dvs med krav på att kommissionen ska återkomma med ett lagförslag för miniminivåer kring våld mot kvinnor. Detta har ännu inte hänt. Därför antogs ytterligare en rapport på samma tema i februari/mars, honeyballrapporten.
Fått igenom (icke lagstiftande) rapport om kön, klimat och ekonomi som också ifrågasätter tillväxtideologin (http://eu.vansterpartiet.se/files/2013/03/Klimat-ekonomi-kön.pdf)
Parlamentet säger vid olika tillfällen (bl.a. i Eva-Britt Svenssons rapport) att prostitution är våld mot kvinnor
Vänsterpartiet ligger bakom att skrivningar om kvinnor och våld mot kvinnor finns med i ”Europeiska skyddsordern” som innebär att man får ta med sig ett skydd från ett EU-land till ett annat, till exempel en gömd kvinna ska ha rätt till samma skydd i alla EU:s länder som i hemlandet.
Trots att den stora SRHR-rapporten röstades ner finns SRHR-frågor och abort nämnda i flera andra rapporter.
Personfakta:
Marianne Eriksson, 62 år. Europaparlamentariker 1995-2004, 1 vice ordförande i Vänsterpartiet 1999-2004

Eva- Britt Svensson, 67 år. Europaparlamentariker, ordförande för Jämställdhetsutskottet 2004-2011, tidigare kanslisekreterare i Växjö, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU under folkomröstningarna om EU och euron. GUE/ NGL:s kandidat som talman 2009. Fick ROKS pris för Årets kvinnogärning 2009. Eva-Britt Kandiderar till riksdagen 2014, på första plats på Vänsterpartiets riksdagslista i Kronoberg

Mikael Gustafsson, 48 år. Europaparlamentariker, ordförande i jämställdhetsutskottet 2011-2014. Tidigare bl.a. ledamot och ordförande i Vänsterpartiets programkommission

Malin Björk, 42 år. Kommer från: Västra Frölunda, bor nu i Bryssel. Etta på Vänsterpartiets EU-lista inför EU-valet 2014
Arbetar nu som politisk funktionär för GUE/NGL i EU-parlamentet. Tidigare arbetade hon 10 år för European Womens Lobby och som projektledare för European Antipoverty Network. Feministisk aktivist som var med och startade och drev det feministiskt-lesbiska nätmagasinet Scumgrrrls och den webbaserade nyhetsbyrån Penelopes

Share

Kul att ses som aktiv inom EU:s utvecklingspolitik!

CONCORD har gjort en sammanställning över hur aktiva EU-parlamentarikerna är i utvecklingsfrågor. Så här skriver de bl.a. på deras hemsida:

”Flest poäng har Alf Svensson (KD), Isabella Lövin (MP), Mikael Gustafsson (V) och Olle Schmidt (FP) fått…Mikael Gustafsson har genom sitt arbete i utskottet för jämställdhet och utskottet för utveckling arbetat för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i EU:s utvecklingspolitik…”

Du kan läsa mer på CONCORD:s hemsida, där du även hittar själva rapporten. För att komma till hemsidan, klicka här!

Share

Ökad lön begränsar knappast den fria rörligheten

Här nedan kan du klicka dig in på ett Radioreportage från P4 om svensk lönedumpning och kollektivavtal.

Fjellner (M)) menar att den fria rörligheten skulle minska om svenska kollektivavtal gäller på svensk arbetsmarknad. Knappast arbetarens fria rörlighet i alla fall. För varför skulle en polsk arbetare inte vilja komma till Sverige om hen fick en högre lön…

Du kan hör mig och andra EU-parlamentariker
här!

Share

Jämställdheten i EU – går det framåt eller bakåt?

Intervju med bl.a. mig om jämställdheten i EU. En artikel från Genusnytt, Nationella sekretariatet för genusforskning. Skriven av Eva-Lotta Hultén.

————————-

Både framgång och bakslag för jämställdheten i EU

Europa befinner sig i en ekonomisk kris och högerextrema grupper är på frammarsch. Hur påverkar det förutsättningarna för feminism i EU? Sofia Strid har forskat på finanskrisens konsekvenser för kvinnorna och Mikael Gustafsson driver frågor som rör jämställdhet i sin roll som ordförande för EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

– Jag ser två spår. Jämställdhetsfrågan har blivit mer intressant. Fler går upp och debatterar och den tas mer på allvar. Tidigare kunde man bli utskrattad om man lyfte prostitutionen men det händer inte längre. Samtidigt har det blivit en tydlig backlash vad gäller exempelvis abortfrågan, säger Mikael Gustafsson.

Efter att ha arbetat 25 dagar i sträck är EU-parlamentarikern Mikael Gustavsson ganska trött och sugen på helg, säger han, men det är inget som märks under vårt telefonsamtal. Han pratar engagerat och snabbt om de frågor han arbetar med i egenskap av ordförande för EU-parlamentets jämställdhetsutskott. Under våren har de två spår han talar om manifesterat sig i två omröstningar där utfallet blev helt olika.

– Det lades fram ett betänkande som handlade om aborträtt och där avslog man att ens ta upp det till behandling med hänvisning till att det var en fråga för de enskilda medlemsländerna. Vi som debatterade för att ta upp det blev utbuade i plenum. Bara två månader senare så antog man sedan resolutionen om att förbjuda sexköp, berättar Mikael Gustafsson.

Abortmotståndet växer
Att ledamöter buar i plenum hör till ovanligheterna. När det händer är det oftast frågor som rör abort, främlingsfientlighet och hbtq-området, berättar Mikael Gustafsson. Han beskriver abortmotståndet som växande, och mycket starkt i stora delar av Europa. Nyligen fick parlamentet ta emot en namninsamling med 1,7 miljoner underskrifter för hårdare abortlagstiftning och inför omröstningen kring abortresolutionen fick parlamentsledamöterna ta emot tusentals mejl som bad dem rösta nej.

Bakom abortmotståndet står framför allt katolska rörelser, enligt Mikael Gustafsson, men högerextrema och nationalistiska krafter trycker också på och påverkar i frågor som rör kvinnors rättigheter. Deras idéer smyger sig in i parlamentet och påverkar även de parlamentsgrupper som är konservativa.

– De grupperna är inte högerextrema men fokus flyttas åt det hållet. Det som vi i Sverige tycker är självklart blir nästan extremt i parlamentet.

Frågor som rör invandrarkvinnors eller lesbiska kvinnors rättigheter väcker också motstånd.

– Ingen säger det rakt ut men attityden som man visar med miner och kroppsspråk är ’måste vi alltid prata om detta?’, säger Mikael Gustafsson.

Han spår ett än mer polariserat klimat med hårdare motsättningar och räds att de högerextrema ska få ökad representation i valet.

– Europas problem göder mörka krafter. Det är samma tendens nu som på 30-talet, säger Mikael Gustafsson.

Ministerrådet är största bromsklossen
- Efter decennier av jämställdhetspolitik så består ojämlikheten och den är utbredd. Det handlar om allt från olika lön för lika arbete till våld mot kvinnor, säger genusforskaren Sofia Strid.

Hon är knuten till Örebro universitet och Lancaster university i England och är specialiserad på bland annat kvinnors villkor i EU och vilka konsekvenser finanskrisen fått för kvinnor respektive män. Sofia Strid lyfter fram det EU-utskott för jämställdhet som Mikael Gustafsson är ordförande för:

- De har varit fantastiskt pådrivande med bland annat rapporter om våld mot kvinnor och kvotering i bolagsstyrelser.

När det gäller det civila samhället nämner hon European Womens Lobby som en viktig part, liksom HBTQ-organisationen ILGA-Europa.

För ett av sina forskningsprojekt intervjuade Sofia Strid representanter för olika lobbyorganisationer om kvinnors organisering för jämställdhet inom EU. Hennes informanter menade att inom administrationen så är det ministerrådet som är den värsta bromsklossen, och att motståndet även kommer från konservativa och religiösa grupperingar. I sin forskning har hon också kunnat se att neddragningar i den ekonomiska krisens spår främst har drabbat kvinnor.

- Till en början såg vi en ökad arbetslöshet inom traditionellt manliga yrken i bygg- och bilindustrin. 2011 kom en ny policy med stärkt fokus på att bekämpa staters finansiella underskott med neddragningar i offentlig sektor och det gjorde att det skiftade till högre arbetslöshet inom kvinnoyrken i stället.

Det har också bland annat lett till att kvinnohus och organisationer som arbetar med våld mot kvinnor har förlorat statlig finansiering, berättar Sofia Strid.

- Det finns tecken på att jämställdhet kan förhandlas bort när det krisar – ungefär som att det skulle vara en lyxvara vi inte har råd med.

Precis som Mikael Gustafsson så menar hon att högerextrema grupper göds av krisen. De skapar ett vi och dom-tänkande och de som inte ingår i vi-et ses som dränerande.

- De högerextrema och nazistiska grupperingarnas kvinnosyn går hand i hand med deras invandrarfientlighet.

Motståndet mot jämställdhet i Europa är idag också så inbäddat i olika institutioner att många inte ens kan se det, menar Sofia Strid.

- Vatikanens konstanta motarbetande av handlingsplaner för våld mot kvinnor i Europarådet är ett tydligt exempel på hur det visar sig.

Statistiskt går det framåt
Inom EU är kvinnor fortfarande underrepresenterade i beslutsfattande positioner och utför större delen av det obetalda arbetet. Sofia Strid ser EU:s jämställdhetsintegreringstrategi som en möjlig väg till förändring . Den innebär att varje politiskt beslut ska ha ett jämställdhetsperspektiv. Problemet är att den inte tas på allvar:

- Om man utgått från den så skulle vi till exempel ha sett andra förslag på åtgärder för att komma tillrätta med den finansiella krisen. EU hade kunnat välja ökad inkomst- och förmögenhetsskatt – där ekonomiska resurser omfördelats från privat till offentlig sektor och från män till kvinnor.

Rent statistiskt går det ändå framåt. Lönegapet har minskat, våldet mot kvinnor har – lite beroende på hur mörkertal räknas – minskat och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ökat. EU:s medlemsländer har lagar som förbjuder många former av våld mot kvinnor och kvinnor har samma politiska och formella rättigheter och skyldigheter som män i medlemsländerna.

- Med ett strukturellt helhetsperspektiv på jämställdhet, och om medlemsstaterna samarbetar och den politiska viljan backas upp med ekonomiska resurser, så finns det hopp om ökad jämställdhet, säger Sofia Strid.

Foto på Mikael Gustafsson: European Union 2014 – EP

AV: EVA-LOTTA HULTÉN

Share

Kom igen nu kommissionen! Vi kräver krafttag mot våld mot kvinnor

 

Viviane Reding, Kommissionär med ansvar för jämställdhet. Bild: EU Social

Viviane Reding, Kommissionär med ansvar för jämställdhet. Bild: EU Social

Varje dag mördas 7 kvinnor i Europa av närstående män; män som säger att de älskar, som bett om förlåtelse och lovat att aldrig slå igen. 45 % av alla kvinnor i Europa har någon gång utsatts för våld och 10 % har utsatts för sexuellt våld. Detta våld kostar EU:s medlemsländer 228 miljarder Euro om året. Det är inga fantasisiffror utan EU:s egen statistik.Våld mot kvinnor är en fråga om Mänskliga rättigheter. Rättigheter som EU lovat att försvara. Men ändå vägrar kommissionen att komma med ett samlat förslag om hur vi ska hantera frågan. Idag antog parlamentet en viktig rapport. Den är en uppföljning av en rapport som min företrädare Eva-Britt Svensson skrev 2011. Där krävde Europaparlamentet att kommissionen skulle komma med ett lagförslag. Inget hände. Varje gång jag träffar den ansvariga kommissionären, Reding, påpekar jag att något förslag om lägstanivåer för att bemöta våld mot kvinnor inte har kommit. Varje gång slingrar hon sig.  

Vi kräver inga underverk. Men vi kräver stabil ekonomi för kvinnojourer, utbildad polis och domstolsväsende och en lägstanivå på skydd för hotade och utsatta kvinnor. Vi kräver att Istanbullkonventionen om våld mot kvinnor ratificieras. Kom igen nu, kommissionen, detta är andra gången parlamentet kräver att ni agerar i denna fråga. Men det klart, det är viktigare med frihandelsavtal och bankräddningar…

Vänsterpartiet sätter mänskliga rättigheter före bankräddningar.När Kristdemokraterna bjuder in till möte med SAAB Weapons pratar vi med UN Women. När Moderaterna vägrar ta ställning för Abort lyssnar vi på Kvinnorörelsen. Och när det gäller våldet mot kvinnorna tänker vi fortsätta pressa kommissionen och Sveriges Regering

Share

Vilken kunskap det finns i civilsamhället!

Jag ägnar en stor del av min tid åt att träffa ideella organisationer/civilsamhället/NGO. Och fast jag gör det så ofta, kan jag aldrig sluta förundras över vilken kompetens, det djupa kunnandet och det starka engagemanget som finns i dessa organisationer!

Idag var det Diakonia, UN Women och Kurdiska rådet. Igår var det RFSU och Concord. Men det skulle också kunnat vara andra organisationer som jag ofta har förmånen att få träffa!

Tänk bara på alla kraft som finns samlat där ute i föreningsvärlden! Tänk så mycket ni ger mig som politiker i form av åsikter, förslag och tankar! Tänk så mycket energi jag får av att träffa er!

Share

EU vill avreglera järnvägen ännu mer

Fjärde järnvägspaketet är på väg. EU vill nu öka avregleringarna inom järnvägen. I tisdags röstade Transportutskottet om ett förslag från Kommissionen som ska leda till att hela EU ska göra som i Sverige: privatisera och avreglera den nationella järnvägstrafiken.

EU-kommissionen blundade antagligen helt för vad som hänt i Sverige efter det att socialdemokratiska och borgerliga regeringar tok-avreglerat järnvägstrafiken.

Järnväg är infrastruktur som är ett naturligt monopol, men där politiken istället lekt med kortsiktiga företagsekonomiska principer. Om dessa principer varit rådande när vi byggde upp järnvägen i det här landet, så skulle den aldrig ha byggts. För det är stor skillnad på företagsekonomi och långsiktig samhällsekonomi.

Och nu vill EU alltså göra samma misstag som Sverige. Helt enkelt tillåta privata operatörer att plocka russinen ur kakan. Ibland har jag bara lust att skrika.

Share

Inget EU-stöd till Israeliska bosättningar!

För ett tag sedan skrev 114 ledamöter i EU-parlamentet under ett brev om Israels deltagande i olika EU-program. Brevet var ställd till Cathrine Ashton, High Representative of the European Union
for Foreign Affairs and Security Policy. Jag var en av de som skrev under och brevet hittar du här nedan.

—————-

Re: Terms of participation of Israeli entities in EU programmes

Dear High Representative,

We are writing to call your attention to certain serious concerns regarding the arrangements about to be concluded that will determine the terms of Israel’s participation in a range of EU programmes, including Horizon 2020. We wish to call on you to take the steps that remain necessary to ensure that no form of EU-funded support is provided to Israeli entities established in the settlements, which are illegal under international law, or to activities or operations of Israeli entities taking place in those settlements under any of these programmes.

As an ENP country, Israel is entitled to participate in a range of EU programmes, including Horizon 2020. The Guidelines published by the Commission on 19th July 2013 should apply to all these programmes, current and future.

In all cases, the EU must respect its own positions and commitments in conformity with international law on the non-recognition by the Union of Israel’s sovereignty over the territories occupied since June 1967. In all cases, no EU-funded support of any kind may be provided to Israeli entities established in Israeli settlements or to settlement-based activities.

All of the eligibility criteria set out in the Guidelines must therefore be strictly implemented in their entirety – in the work programmes, financing decisions, calls for proposals, rules of contests, and calls for the selection of financial intermediaries or dedicated investment vehicles.

However, the necessary provisions must also be made to ensure that such critical eligibility criteria will not be rendered inoperative or unenforceable during implementation, in particular by failing to prudently address and mitigate the specific risks created by specific provisions of Israel’s national legislation. Such risks can be mitigated or eliminated if the Israeli authorities have been made fully aware of all the implementing arrangements that the Commission is planning to carry out.

It is in the EU’s interest for reasons of legal and financial certainty to ensure that all implementing arrangements relevant to the full and effective implementation of the conditions on eligibility set out in the Guidelines are duly notified to Israel prior to concluding the procedures associating Israel to the Horizon 2020 programme.

The High Representative and Vice President of the Commission has a particular responsibility to ensure that this notification is made.

In this spirit, we support your strong personal commitment on this issue and encourage you to continue on the path of strict implementation of the Guidelines.

Yours sincerely,

1. Margrete Auken, Greens/EFA (co-initiator)
2. Emer Costello, S&D (co-initiator)
3. Véronique De Keyser S&D (co-initiator)
4. Nicole Kiil-Nielsen, Greens/EFA (co-initiator)
5. Paul Murphy, GUE/NGL (co-initiator)
6. Niccolò Rinaldi, ALDE (co-initiator)
7. Graham Watson, ALDE (co-initiator)

8. François Alfonsi, Greens/EFA
9. Amelia Andersdotter, Greens/EFA
10. Martina Anderson, GUE/NGL
11. Eric Andrieu, S&D
12. Sandrine Bélier, Greens/EFA
13. Malika Benarab-Attou, Greens/EFA
14. Phil Bennion, ALDE
15. Jean-Paul Besset, Greens/EFA
16. Jean-Jacob Bicep, Greens/EFA
17. José Bové, Greens/EFA
18. Sharon Bowles, ALDE
19. Michael Cashman, S&D
20. Nikolaos Chountis, GUE/NGL
21. Nikos Chrysogelos, Greens/EFA
22. Yves Cochet, Greens/EFA
23. Daniel Cohn-Bendit, Greens/EFA
24. Marije Cornelissen, Greens/EFA
25. Tarja Cronberg, Greens/EFA
26. Chris Davies, ALDE
27. Dennis de Jong, GUE/NGL
28. Karima Delli, Greens/EFA
29. Anne Delvaux, EPP
30. Andrew Duff, ALDE
31. Isabelle Durant, Greens/EFA
32. Bas Eickhout, Greens/EFA
33. Said El Khadraoui, S&D
34. Edite Estrela, S&D
35. Jill Evans, Greens/EFA
36. Göran Färm, S&D
37. Hélène Flautre, Greens/EFA
38. Sergio Gaetano Cofferati, S&D
39. Pat the Cope Gallagher ALDE
40. Vicente Garcés Ramón, S&D
41. Robert Goebbels, S&D
42. Ana Gomes, S&D
43. Catherine Grèze, Greens/EFA
44. Mikael Gustafsson, GUE/NGL
45. Fiona Hall, ALDE
46. Marian Harkin, ALDE
47. Satu Hassi, Greens/EFA
48. Anna Hedh, S&D
49. Richard Howitt, S&D
50. Stephen Hughes, S&D
51. Iñaki Irazabalbeitia, Greens/EFA
52. Liisa Jaakonsaari, S&D
53. Yannick Jadot, Greens/EFA
54. Franziska Keller, Greens/EFA
55. Maria Eleni Koppa, S&D
56. Jean Lambert, Greens/EFA
57. Philippe Lamberts, Greens/EFA
58. Patrick Le Hyaric, GUE/NGL
59. Barbara Lochbihler, Greens/EFA
60. Sabine Lösing, GUE/NGL
61. Isabella Lövin, Greens/EFA
62. Olle Ludvigsson, S&D
63. David Martin, S&D
64. Marisa Matias, GUE/NGL
65. Linda McAvan, S&D
66. Arlene McCarthy, S&D
67. Edward McMillan-Scott, ALDE
68. Gesine Meissner, ALDE
69. Emilio Menendez del Valle, S&D
70. Willy Meyer, GUE/NGL
71. Vital Moreira, S&D
72. María Muñiz, S&D
73. Norbert Neuser, S&D
74. Katarina Nevedalova, S&D
75. Bill Newton Dunn, ALDE
76. Annemie Neyts-Uyttebroeck, ALDE
77. Jens Nilsson, S&D
78. Raimon Obiols i Germa, S&D
79. Younous Omarjee, GUE/NGL
80. Ria Oomen-Ruijten, EPP
81. Antigoni Papadopoulou, S&D
82. Sirpa Pietikäinen, EPP
83. Pavel Poc, S&D
84. Phil Prendergast, S&D
85. Vittorio Prodi, S&D
86. Teresa Riera Madurell, S&D
87. Michèle Rivasi, Greens/EFA
88. Raül Romeva i Rueda, Greens/EFA
89. Libor Rouček, S&D
90. Judith Sargentini, Greens/EFA
91. Marietje Schaake, ALDE
92. Carl Schlyter, Greens/EFA
93. Helmut Scholz, GUE/NGL
94. Olga Sehnalová, S&D
95. Joanna Senyszyn, S&D
96. Søren Søndergaard, GUE/NGL
97. Alda Sousa, GUE/NGL
98. Bart Staes, Greens/EFA
99. Catherine Stihler, S&D
100. Rebecca Taylor, ALDE
101. Keith Taylor, Greens
102. Alexandra Thein, ALDE
103. Isabelle Thomas, S&D
104. Kyriacos Triantaphyllides, GUE/NGL
105. Claude Turmes, Greens/EFA
106. Emilie Turunen, S&D
107. Marita Ulvskog, S&D
108. Ivo Vajgl, ALDE
109. Kathleen Van Brempt, S&D
110. Gianni Vattimo, ALDE
111. Åsa Westlund, S&D
112. Sabine Wils, GUE/NGL
113. Andrea Zanoni, ALDE
114. Gabriele Zimmer, GUE/NGL

Share