Jämställdheten i EU – går det framåt eller bakåt?

Intervju med bl.a. mig om jämställdheten i EU. En artikel från Genusnytt, Nationella sekretariatet för genusforskning. Skriven av Eva-Lotta Hultén.

————————-

Både framgång och bakslag för jämställdheten i EU

Europa befinner sig i en ekonomisk kris och högerextrema grupper är på frammarsch. Hur påverkar det förutsättningarna för feminism i EU? Sofia Strid har forskat på finanskrisens konsekvenser för kvinnorna och Mikael Gustafsson driver frågor som rör jämställdhet i sin roll som ordförande för EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

– Jag ser två spår. Jämställdhetsfrågan har blivit mer intressant. Fler går upp och debatterar och den tas mer på allvar. Tidigare kunde man bli utskrattad om man lyfte prostitutionen men det händer inte längre. Samtidigt har det blivit en tydlig backlash vad gäller exempelvis abortfrågan, säger Mikael Gustafsson.

Efter att ha arbetat 25 dagar i sträck är EU-parlamentarikern Mikael Gustavsson ganska trött och sugen på helg, säger han, men det är inget som märks under vårt telefonsamtal. Han pratar engagerat och snabbt om de frågor han arbetar med i egenskap av ordförande för EU-parlamentets jämställdhetsutskott. Under våren har de två spår han talar om manifesterat sig i två omröstningar där utfallet blev helt olika.

– Det lades fram ett betänkande som handlade om aborträtt och där avslog man att ens ta upp det till behandling med hänvisning till att det var en fråga för de enskilda medlemsländerna. Vi som debatterade för att ta upp det blev utbuade i plenum. Bara två månader senare så antog man sedan resolutionen om att förbjuda sexköp, berättar Mikael Gustafsson.

Abortmotståndet växer
Att ledamöter buar i plenum hör till ovanligheterna. När det händer är det oftast frågor som rör abort, främlingsfientlighet och hbtq-området, berättar Mikael Gustafsson. Han beskriver abortmotståndet som växande, och mycket starkt i stora delar av Europa. Nyligen fick parlamentet ta emot en namninsamling med 1,7 miljoner underskrifter för hårdare abortlagstiftning och inför omröstningen kring abortresolutionen fick parlamentsledamöterna ta emot tusentals mejl som bad dem rösta nej.

Bakom abortmotståndet står framför allt katolska rörelser, enligt Mikael Gustafsson, men högerextrema och nationalistiska krafter trycker också på och påverkar i frågor som rör kvinnors rättigheter. Deras idéer smyger sig in i parlamentet och påverkar även de parlamentsgrupper som är konservativa.

– De grupperna är inte högerextrema men fokus flyttas åt det hållet. Det som vi i Sverige tycker är självklart blir nästan extremt i parlamentet.

Frågor som rör invandrarkvinnors eller lesbiska kvinnors rättigheter väcker också motstånd.

– Ingen säger det rakt ut men attityden som man visar med miner och kroppsspråk är ’måste vi alltid prata om detta?’, säger Mikael Gustafsson.

Han spår ett än mer polariserat klimat med hårdare motsättningar och räds att de högerextrema ska få ökad representation i valet.

– Europas problem göder mörka krafter. Det är samma tendens nu som på 30-talet, säger Mikael Gustafsson.

Ministerrådet är största bromsklossen
- Efter decennier av jämställdhetspolitik så består ojämlikheten och den är utbredd. Det handlar om allt från olika lön för lika arbete till våld mot kvinnor, säger genusforskaren Sofia Strid.

Hon är knuten till Örebro universitet och Lancaster university i England och är specialiserad på bland annat kvinnors villkor i EU och vilka konsekvenser finanskrisen fått för kvinnor respektive män. Sofia Strid lyfter fram det EU-utskott för jämställdhet som Mikael Gustafsson är ordförande för:

- De har varit fantastiskt pådrivande med bland annat rapporter om våld mot kvinnor och kvotering i bolagsstyrelser.

När det gäller det civila samhället nämner hon European Womens Lobby som en viktig part, liksom HBTQ-organisationen ILGA-Europa.

För ett av sina forskningsprojekt intervjuade Sofia Strid representanter för olika lobbyorganisationer om kvinnors organisering för jämställdhet inom EU. Hennes informanter menade att inom administrationen så är det ministerrådet som är den värsta bromsklossen, och att motståndet även kommer från konservativa och religiösa grupperingar. I sin forskning har hon också kunnat se att neddragningar i den ekonomiska krisens spår främst har drabbat kvinnor.

- Till en början såg vi en ökad arbetslöshet inom traditionellt manliga yrken i bygg- och bilindustrin. 2011 kom en ny policy med stärkt fokus på att bekämpa staters finansiella underskott med neddragningar i offentlig sektor och det gjorde att det skiftade till högre arbetslöshet inom kvinnoyrken i stället.

Det har också bland annat lett till att kvinnohus och organisationer som arbetar med våld mot kvinnor har förlorat statlig finansiering, berättar Sofia Strid.

- Det finns tecken på att jämställdhet kan förhandlas bort när det krisar – ungefär som att det skulle vara en lyxvara vi inte har råd med.

Precis som Mikael Gustafsson så menar hon att högerextrema grupper göds av krisen. De skapar ett vi och dom-tänkande och de som inte ingår i vi-et ses som dränerande.

- De högerextrema och nazistiska grupperingarnas kvinnosyn går hand i hand med deras invandrarfientlighet.

Motståndet mot jämställdhet i Europa är idag också så inbäddat i olika institutioner att många inte ens kan se det, menar Sofia Strid.

- Vatikanens konstanta motarbetande av handlingsplaner för våld mot kvinnor i Europarådet är ett tydligt exempel på hur det visar sig.

Statistiskt går det framåt
Inom EU är kvinnor fortfarande underrepresenterade i beslutsfattande positioner och utför större delen av det obetalda arbetet. Sofia Strid ser EU:s jämställdhetsintegreringstrategi som en möjlig väg till förändring . Den innebär att varje politiskt beslut ska ha ett jämställdhetsperspektiv. Problemet är att den inte tas på allvar:

- Om man utgått från den så skulle vi till exempel ha sett andra förslag på åtgärder för att komma tillrätta med den finansiella krisen. EU hade kunnat välja ökad inkomst- och förmögenhetsskatt – där ekonomiska resurser omfördelats från privat till offentlig sektor och från män till kvinnor.

Rent statistiskt går det ändå framåt. Lönegapet har minskat, våldet mot kvinnor har – lite beroende på hur mörkertal räknas – minskat och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ökat. EU:s medlemsländer har lagar som förbjuder många former av våld mot kvinnor och kvinnor har samma politiska och formella rättigheter och skyldigheter som män i medlemsländerna.

- Med ett strukturellt helhetsperspektiv på jämställdhet, och om medlemsstaterna samarbetar och den politiska viljan backas upp med ekonomiska resurser, så finns det hopp om ökad jämställdhet, säger Sofia Strid.

Foto på Mikael Gustafsson: European Union 2014 – EP

AV: EVA-LOTTA HULTÉN

Share

Kom igen nu kommissionen! Vi kräver krafttag mot våld mot kvinnor

 

Viviane Reding, Kommissionär med ansvar för jämställdhet. Bild: EU Social

Viviane Reding, Kommissionär med ansvar för jämställdhet. Bild: EU Social

Varje dag mördas 7 kvinnor i Europa av närstående män; män som säger att de älskar, som bett om förlåtelse och lovat att aldrig slå igen. 45 % av alla kvinnor i Europa har någon gång utsatts för våld och 10 % har utsatts för sexuellt våld. Detta våld kostar EU:s medlemsländer 228 miljarder Euro om året. Det är inga fantasisiffror utan EU:s egen statistik.Våld mot kvinnor är en fråga om Mänskliga rättigheter. Rättigheter som EU lovat att försvara. Men ändå vägrar kommissionen att komma med ett samlat förslag om hur vi ska hantera frågan. Idag antog parlamentet en viktig rapport. Den är en uppföljning av en rapport som min företrädare Eva-Britt Svensson skrev 2011. Där krävde Europaparlamentet att kommissionen skulle komma med ett lagförslag. Inget hände. Varje gång jag träffar den ansvariga kommissionären, Reding, påpekar jag att något förslag om lägstanivåer för att bemöta våld mot kvinnor inte har kommit. Varje gång slingrar hon sig.  

Vi kräver inga underverk. Men vi kräver stabil ekonomi för kvinnojourer, utbildad polis och domstolsväsende och en lägstanivå på skydd för hotade och utsatta kvinnor. Vi kräver att Istanbullkonventionen om våld mot kvinnor ratificieras. Kom igen nu, kommissionen, detta är andra gången parlamentet kräver att ni agerar i denna fråga. Men det klart, det är viktigare med frihandelsavtal och bankräddningar…

Vänsterpartiet sätter mänskliga rättigheter före bankräddningar.När Kristdemokraterna bjuder in till möte med SAAB Weapons pratar vi med UN Women. När Moderaterna vägrar ta ställning för Abort lyssnar vi på Kvinnorörelsen. Och när det gäller våldet mot kvinnorna tänker vi fortsätta pressa kommissionen och Sveriges Regering

Share

Vilken kunskap det finns i civilsamhället!

Jag ägnar en stor del av min tid åt att träffa ideella organisationer/civilsamhället/NGO. Och fast jag gör det så ofta, kan jag aldrig sluta förundras över vilken kompetens, det djupa kunnandet och det starka engagemanget som finns i dessa organisationer!

Idag var det Diakonia, UN Women och Kurdiska rådet. Igår var det RFSU och Concord. Men det skulle också kunnat vara andra organisationer som jag ofta har förmånen att få träffa!

Tänk bara på alla kraft som finns samlat där ute i föreningsvärlden! Tänk så mycket ni ger mig som politiker i form av åsikter, förslag och tankar! Tänk så mycket energi jag får av att träffa er!

Share

EU vill avreglera järnvägen ännu mer

Fjärde järnvägspaketet är på väg. EU vill nu öka avregleringarna inom järnvägen. I tisdags röstade Transportutskottet om ett förslag från Kommissionen som ska leda till att hela EU ska göra som i Sverige: privatisera och avreglera den nationella järnvägstrafiken.

EU-kommissionen blundade antagligen helt för vad som hänt i Sverige efter det att socialdemokratiska och borgerliga regeringar tok-avreglerat järnvägstrafiken.

Järnväg är infrastruktur som är ett naturligt monopol, men där politiken istället lekt med kortsiktiga företagsekonomiska principer. Om dessa principer varit rådande när vi byggde upp järnvägen i det här landet, så skulle den aldrig ha byggts. För det är stor skillnad på företagsekonomi och långsiktig samhällsekonomi.

Och nu vill EU alltså göra samma misstag som Sverige. Helt enkelt tillåta privata operatörer att plocka russinen ur kakan. Ibland har jag bara lust att skrika.

Share

Inget EU-stöd till Israeliska bosättningar!

För ett tag sedan skrev 114 ledamöter i EU-parlamentet under ett brev om Israels deltagande i olika EU-program. Brevet var ställd till Cathrine Ashton, High Representative of the European Union
for Foreign Affairs and Security Policy. Jag var en av de som skrev under och brevet hittar du här nedan.

—————-

Re: Terms of participation of Israeli entities in EU programmes

Dear High Representative,

We are writing to call your attention to certain serious concerns regarding the arrangements about to be concluded that will determine the terms of Israel’s participation in a range of EU programmes, including Horizon 2020. We wish to call on you to take the steps that remain necessary to ensure that no form of EU-funded support is provided to Israeli entities established in the settlements, which are illegal under international law, or to activities or operations of Israeli entities taking place in those settlements under any of these programmes.

As an ENP country, Israel is entitled to participate in a range of EU programmes, including Horizon 2020. The Guidelines published by the Commission on 19th July 2013 should apply to all these programmes, current and future.

In all cases, the EU must respect its own positions and commitments in conformity with international law on the non-recognition by the Union of Israel’s sovereignty over the territories occupied since June 1967. In all cases, no EU-funded support of any kind may be provided to Israeli entities established in Israeli settlements or to settlement-based activities.

All of the eligibility criteria set out in the Guidelines must therefore be strictly implemented in their entirety – in the work programmes, financing decisions, calls for proposals, rules of contests, and calls for the selection of financial intermediaries or dedicated investment vehicles.

However, the necessary provisions must also be made to ensure that such critical eligibility criteria will not be rendered inoperative or unenforceable during implementation, in particular by failing to prudently address and mitigate the specific risks created by specific provisions of Israel’s national legislation. Such risks can be mitigated or eliminated if the Israeli authorities have been made fully aware of all the implementing arrangements that the Commission is planning to carry out.

It is in the EU’s interest for reasons of legal and financial certainty to ensure that all implementing arrangements relevant to the full and effective implementation of the conditions on eligibility set out in the Guidelines are duly notified to Israel prior to concluding the procedures associating Israel to the Horizon 2020 programme.

The High Representative and Vice President of the Commission has a particular responsibility to ensure that this notification is made.

In this spirit, we support your strong personal commitment on this issue and encourage you to continue on the path of strict implementation of the Guidelines.

Yours sincerely,

1. Margrete Auken, Greens/EFA (co-initiator)
2. Emer Costello, S&D (co-initiator)
3. Véronique De Keyser S&D (co-initiator)
4. Nicole Kiil-Nielsen, Greens/EFA (co-initiator)
5. Paul Murphy, GUE/NGL (co-initiator)
6. Niccolò Rinaldi, ALDE (co-initiator)
7. Graham Watson, ALDE (co-initiator)

8. François Alfonsi, Greens/EFA
9. Amelia Andersdotter, Greens/EFA
10. Martina Anderson, GUE/NGL
11. Eric Andrieu, S&D
12. Sandrine Bélier, Greens/EFA
13. Malika Benarab-Attou, Greens/EFA
14. Phil Bennion, ALDE
15. Jean-Paul Besset, Greens/EFA
16. Jean-Jacob Bicep, Greens/EFA
17. José Bové, Greens/EFA
18. Sharon Bowles, ALDE
19. Michael Cashman, S&D
20. Nikolaos Chountis, GUE/NGL
21. Nikos Chrysogelos, Greens/EFA
22. Yves Cochet, Greens/EFA
23. Daniel Cohn-Bendit, Greens/EFA
24. Marije Cornelissen, Greens/EFA
25. Tarja Cronberg, Greens/EFA
26. Chris Davies, ALDE
27. Dennis de Jong, GUE/NGL
28. Karima Delli, Greens/EFA
29. Anne Delvaux, EPP
30. Andrew Duff, ALDE
31. Isabelle Durant, Greens/EFA
32. Bas Eickhout, Greens/EFA
33. Said El Khadraoui, S&D
34. Edite Estrela, S&D
35. Jill Evans, Greens/EFA
36. Göran Färm, S&D
37. Hélène Flautre, Greens/EFA
38. Sergio Gaetano Cofferati, S&D
39. Pat the Cope Gallagher ALDE
40. Vicente Garcés Ramón, S&D
41. Robert Goebbels, S&D
42. Ana Gomes, S&D
43. Catherine Grèze, Greens/EFA
44. Mikael Gustafsson, GUE/NGL
45. Fiona Hall, ALDE
46. Marian Harkin, ALDE
47. Satu Hassi, Greens/EFA
48. Anna Hedh, S&D
49. Richard Howitt, S&D
50. Stephen Hughes, S&D
51. Iñaki Irazabalbeitia, Greens/EFA
52. Liisa Jaakonsaari, S&D
53. Yannick Jadot, Greens/EFA
54. Franziska Keller, Greens/EFA
55. Maria Eleni Koppa, S&D
56. Jean Lambert, Greens/EFA
57. Philippe Lamberts, Greens/EFA
58. Patrick Le Hyaric, GUE/NGL
59. Barbara Lochbihler, Greens/EFA
60. Sabine Lösing, GUE/NGL
61. Isabella Lövin, Greens/EFA
62. Olle Ludvigsson, S&D
63. David Martin, S&D
64. Marisa Matias, GUE/NGL
65. Linda McAvan, S&D
66. Arlene McCarthy, S&D
67. Edward McMillan-Scott, ALDE
68. Gesine Meissner, ALDE
69. Emilio Menendez del Valle, S&D
70. Willy Meyer, GUE/NGL
71. Vital Moreira, S&D
72. María Muñiz, S&D
73. Norbert Neuser, S&D
74. Katarina Nevedalova, S&D
75. Bill Newton Dunn, ALDE
76. Annemie Neyts-Uyttebroeck, ALDE
77. Jens Nilsson, S&D
78. Raimon Obiols i Germa, S&D
79. Younous Omarjee, GUE/NGL
80. Ria Oomen-Ruijten, EPP
81. Antigoni Papadopoulou, S&D
82. Sirpa Pietikäinen, EPP
83. Pavel Poc, S&D
84. Phil Prendergast, S&D
85. Vittorio Prodi, S&D
86. Teresa Riera Madurell, S&D
87. Michèle Rivasi, Greens/EFA
88. Raül Romeva i Rueda, Greens/EFA
89. Libor Rouček, S&D
90. Judith Sargentini, Greens/EFA
91. Marietje Schaake, ALDE
92. Carl Schlyter, Greens/EFA
93. Helmut Scholz, GUE/NGL
94. Olga Sehnalová, S&D
95. Joanna Senyszyn, S&D
96. Søren Søndergaard, GUE/NGL
97. Alda Sousa, GUE/NGL
98. Bart Staes, Greens/EFA
99. Catherine Stihler, S&D
100. Rebecca Taylor, ALDE
101. Keith Taylor, Greens
102. Alexandra Thein, ALDE
103. Isabelle Thomas, S&D
104. Kyriacos Triantaphyllides, GUE/NGL
105. Claude Turmes, Greens/EFA
106. Emilie Turunen, S&D
107. Marita Ulvskog, S&D
108. Ivo Vajgl, ALDE
109. Kathleen Van Brempt, S&D
110. Gianni Vattimo, ALDE
111. Åsa Westlund, S&D
112. Sabine Wils, GUE/NGL
113. Andrea Zanoni, ALDE
114. Gabriele Zimmer, GUE/NGL

Share

Mörker i EU-parlamentet

Vilken dag! Och vilken besvikelse. Det är lite svårt att hitta ord som beskriver vad jag känner. Att parlamentet valde att återremittera ärendet om sexuella och reproduktiva hälso och rättigheter är galet. Och det var med en knapp marginal. Så knapp att om bara alla i den liberala gruppen (ALDE) röstat annorlunda, så hade parlamentet behandlat betänkandet. Men 26 liberaler gick samma väg som högerns abortmotståndare och skickade tillbaka förslaget till Jämställdhetsutskotet. Och i utskottet är majoriteten väldigt tydlig till fördel för kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och HBT-personers rättigheter.

Ja, här nedan kan du läsa några av de utdrag och länkar i denna fråga och där jag är med på något sätt.

Nyhet i Feministiskt perspektiv.

Pressmeddelande på GUE/NGL:s hemsida.

Artikel i Ottar.

Nyhet på SVT.

Nyhet på Alliansfritts hemsida.

Pressmeddelande innan omröstningen i EU-parlamentet
Idag röstar Europaparlamentet om en resolution om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter; som tar upp viktiga frågor kring bl.a. sexualundervisning och tillgänglighet till säkra och lagliga aborter. Abortmotståndare kommer att försöka stoppa den.

- Kvinnor dör av osäkra aborter. Enkla saker som sexualundervisning och tillgång till preventivmedel, men också till säkra och lagliga aborter är lösningar. Nu försöker högergruppen ihop med extremhögern stoppa allt detta, säger Mikael Gustafsson, Europaralamentariker (V), ordförande i parlamentets Jämstäldhetsutskott.

Varje år genomförs över 20 miljoner osäkra och olagliga aborter och 47000 kvinnor dör. Den vanligaste dödsorsaken för unga kvinnor i utvecklingsländer är att de dör i barnsäng och 13 % av alla dödsfall under graviditeter har med osäkra aborter att göra (WHO).

Efter ändringsförslag av Mikael Gustafsson innehåller resolutionen också viktiga skrivningar om HBTQ-personers rättigheter och om att förbjuda steriliseringar av transpersoner, något motståndarna också vill stoppa.

- De här människorna talar om frihet och val, men det de gör är att välja för andra. De anser sig vara ”pro life” men förespråkar ett system som leder till fortsatta dödsfall och skador för kvinnor i hela världen. Att de dessutom är emot sexualundervisning blir dubbelmoral utan dess like, säger Mikael Gustafsson.

Röstningen pågår mellan 12.00-14.00. Högergruppen, EPP, där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår rekommenderar sina ledamöter att rösta emot rapporten.

Parlamentet har under de senaste åren antagit ett flertal resolutioner och rapporter som stöder rätten till kvinnors rätt över sin egen kropp men detta är den som väckt mest kontrovers. Det är medborgarinitiativet ”one of us” som genom en namninsamling försöker får EU att begränsa aborträtten, som nu engagerat sig i denna rapport.

Share

Är abort och preventivmedel mot Guds vilja?

Nyss kommit tillbaka till hotellet i Strasbourg, efter en debatt om Sexuella och Reproduktiva Hälso och Rättigheter. Detta är frågor som handlar om abort, preventivmedel, sexualundervisning och rätten till den egna sexualiteten oberoende sexuell läggning. Det finns alltså stora konfliktytor i EU-parlamentet inom detta område. Men betänkandet är mycket bra. Och kanske är det därför det finns så mycket kritik mot förslaget. Särskilt höga röster hörs från anti-abort-rörelsen.

I debatten idag sa en manlig ledamot att Gud skapade mannen och kvinnan för att kunna fortplanta sig och att homosexualitet är något onormalt och inte enligt Guds vilja…En Grön kvinnlig ledamot sa då att om man bara ska ha sex för att föröka sig, så undrade hon om mannen aldrig någonsin haft sex bara för att det var kul…han gav inget svar på den frågan…

Jag tror att parlamentet röstar ja till betänkandet. Men det går aldrig att vara riktigt säker när det gäller EU-parlamentet…

Här nedan är i alla fall mitt tal:

image

”Herr Talman,
Jag vill först tacka Ms Estrella för ett mycket bra betänkande. Det tar sin utgångspunkt i att kvinnan alltid ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Om betänkandet antas kommer det att sända en stark signal om att rätten till den egna kroppen är en grundprincip för EU-parlamentet.

Rapporten tydliggör bl.a. fyra viktiga saker:
- rätten till den egna sexualiteten oberoende av sexuell läggning,
- kvinnans frihet att avgöra om hon ska eller inte ska utföra abort,
- vikten av tillgång till preventivmedel
- att det måste finnas en sexualundervisning värd namnet.

I årtusenden har män försökt kontrollera kvinnors kroppar och kvinnors sexualitet. Men vi lever faktiskt på 2000-talet och jag tycker att det verkligen är dags att den här kontrollen upphör! ”

Share

Yrkeskvalifikationsdirektivet hotar säkerhet och kvalité

Den här artikeln publicerades idag på Europaportalens hemsida:

———

Jag var den ende svenske EU-parlamentarikern som i veckan röstade nej till yrkeskvalifikationsdirektivet. Låt mig förklara varför. När yrkeskvalifikationsdirektivet presenteras av politiker och media gläds man över att viktiga administrativa hinder nu har undanröjts. Nu ska utbildningar och yrkeskunskaper godkännas av hela EU. Detta är i sig naturligtvis positivt. Man skulle kunna se det som att EU äntligen sätter människors fria rörlighet först, istället för företags och pengars.

Men tyvärr är direktivet så hastigt och dåligt konstruerat att konsekvensen kan bli försämrad säkerhet i många branscher, bland annat vården.

I ett direktiv där allt från turistguider till barnmorskor ska regleras är det naturligtvis lätt att det blir fel någonstans, eller att nationell hänsyn får stå tillbaka för den allt mer harmoniserade EU-lagstiftningen. Istället för att trycka in allt i ett enda direktiv borde man såklart ha delat upp det. Byggnadsingenjörer och arkitekter kanske kan ha samma lagstiftning, men sjuksköterskor och elektriker?

Redan tidigt signalerade olika fackliga organisationer i möten med mig, att det fanns en rad problem. Vissa av problemen är lösta, men andra kvarstår. Därför blev det i slutändan omöjligt för mig att rösta ja till detta direktiv.

I direktivet accepteras bland annat det tyska systemet för sjuksköterskeutbildning som enbart kräver 10 års grundskola och tre års yrkesutbildning. Trots att det finns undantag och möjligheter för medlemsstater att ställa särskilda krav inom just vårdyrken är detta oroande. I Sverige har vi kämpat för att höja sjuksköterskeyrket till en högskolenivå. Det har visat sig rädda liv, men nu kan detta sättas på spel.

En syn på sjuksköterskor som ett yrke med lägre kompetens än högskoleutbildning innebär dock även andra risker än de rent vårdsäkerhetsmässiga, nämligen lönebilden. Att vara sjuksköterska eller barnmorska är inte ett kall. Det är ett yrke som bygger på forskning och beprövad vetenskap. Lönen för sjuksköterskor är redan låg och när man nu ska konkurrensutsättas mot lägre utbildade riskerar naturligtvis också lönerna att gå ner. Detta är en tillbakagång både för vårdkvalliten och för jämställdheten.

Direktivet har dock även andra svagheter. Till exempel det så kallade partiella tillträdet, där någon vars kompetens inte är godkänd i ett annat EU-land, ändå ska kunna få utöva delar av yrket, dock inte i vårdyrken. Jag är osäker på hur detta kommer att påverka Sverige men min danska kollega berättar att de kommer få stora problem med till exempel rörmokare som inte har kunskap om gas och el, ett dansk kriterium som man nu antagligen kan ta sig runt med det genom det partiella tillträdet. Och innan en olycka har hänt är det svårt att hävda att man ska få undantag eftersom dessa bygger på att man kan bevisa att det skulle kunna framkalla fara.

I Danmark oroar man sig också för risken med underutbildade byggarbetare och ställningsbyggare. De problemen finns också i Sverige, men i diskussionen om yrkeskvalifikationsdirektivet verkar glädjeyran över minskad administration för den enskilda helt överskugga de risker som det också medför.

Ett annat problem är att de så kallade yrkeskorten kommer att delas ut med automatik om ansökan inte behandlas i tid, något som riskerar att skapa ett osäkert och kanske till och med farligt system. Vem ska godkänna alla dessa yrkeskort? Kommer det att läggas ut på entreprenad eller måste vi skapa en ny myndighet? Se bara hur det har gått med svenska lärarlegitimationen, vad händer när detta handlar om byggnadsingenjörer, vårdpersonal eller elektriker?

Det är positivt att människor idag kan flytta till nya länder och få sin kompetens erkänd, men Vänsterpartiet menar att detta måste ske under villkor som gör kvalitet, säkerhet och arbetsrätt till ledstjärnor. Tyvärr riskerar detta hastjobb till direktiv att snarare leda till försämrad säkerhet inom vissa branscher och till lönedumpning.

Jag antar att många av de som röstade ja till detta direktiv tycker att jag målar fan på väggen, men erfarenheten av tidigare beslut om ”ökad rörlighet” visar tyvärr att vi skeptiker fått rätt, gång efter annan.

- See more at: http://www.europaportalen.se/2013/10/nytt-eu-direktiv-kan-leda-till-lonedumpning#sthash.IMUIHecH.dpuf

Share

Gender Equality is not an ”Women’s issue”

Article in Girls Rights Gazette, produced by PLAN EU in the light of International day of the Girl Child and the film Girl Rising.

——

There is one misnomer I am determined to challenge, and that is that gender equality is a “women’s issue”. This couldn’t be further from the truth. Gender equality is everybody’s issue, and we will only make real and sustainable progress towards achieving it by changing the widely held perception that it doesn’t concern men and boys.

It’s true that women and girls suffer disproportionately in unequal societies. Girls are still more likely than boys to be out of school, to be married early, and to suffer from violence. As a recent study showed, more than one in three women will be subject to gender-based violence throughout her lifetime. Men are still overly represented in parliaments and managerial positions and significant gender gaps persist in income and access to employment.

But it’s not only girls and women that suffer from gender discrimination. Men and boys are also affected by rigid gender roles. There is huge pressure on boys and men to conform to concepts of masculinity and by going against prevailing norms of masculine behaviour, they may face ridicule, derision and violence, not only from other men, but from women as well.

The truth is, gender equality benefits everyone, and it is high time advancing it is no longer seen as girls’ and women’s job alone. Men are still often the ones holding the power to change the way women and girls are treated, in their own homes, their workplaces and society as a whole. Womenled movements have brought about great progress over the last decades, yet unless men and boys join the struggle, true change will not be achieved.

Bringing about gender equality is complex, but I believe the EU should set the bar high and lead by example. That means we need to get our own house in order because every person, no matter where they live, deserves equal chances in life. We still have some way to go in Europe – the European Parliament, the democratically elected voice of Europe’s citizens, is itself decidedly gender unequal.

And while legislation and institutional reforms are important, they are not enough to bring the behavioural change that needs
to lie at the heart of achieving more gender equal societies. Attitudes, once formed, are hard to overcome, which is why we need to work with boys and young men as their behaviours and perceptions of themselves – and girls and women – are still developing.

The EU must strive to challenge harmful gender stereotypes wherever they occur, whether inside or outside our borders. This is not a choice, it is a requirement laid down by the treaties which govern us. Respect for human rights, including equality between the sexes, is something which must underpin all our work.

At a personal level, we must not tire of challenging harmful social norms. Every individual – man, woman, girl or boy – is entitled to make their own choices about how they live their life, free from the restrictions imposed by gender stereotypes.

As a man and feminist, I am calling on men and boys to join the struggle. As politicians, employers, colleagues, fathers, brothers, husbands and boyfriends, we must live up to our responsibility and work alongside women and girls in bringing about a truly gender equal society for all of us.

Share