Staffan Heimerson tycker i sin krönika i Aftonbladet den 27 februari ”Heimersons värld”, att utrikesdebatten i riksdagen om fackliga rättigheter, klimat och jämställdhet bara är ”bla-bla-bla”. Istället för att diskutera hur man ska forma strategier för att människors värdighet och vår överlevnad på jorden, så tycker Heimerson att man borde pratat om presidentvalen andra länder.
Heimerson skriver en del om dessa presidentval, men gör sig framförallt till talesman för Dominique Strauss Kahn. Med honom hade Frankrike enligt Heimerson fått en ”intelligent och värdig” president. Men Heimersons store idol kan inte bli president, och det beror, enligt Heimerson, på ”en viss hotellstäderska”.
Heimerson bryr sig inte om att Strauss Kahn också anklagats för sexuella övergrepp av flera andra kvinnor. Inte heller att Strauss Kahn nyligen greps av fransk polis för inblandning i en kopplerihärva, vilket medfört att han kommer att ställas inför rätta den 28:e mars. Om Strauss Kahn skulle fällas är han då fortfarande ”intelligent och värdig”? Antagligen bara i Heimersons värld.
Heimerson tar också upp en annan våldtäktsanklagad man; Julian Assange. Han har förstås också Heimersons fulla stöd. De två kvinnornas våldtäktsanklagelse avfärdas av Heimerson som ”idioti”, och den ena kvinnan kallar han ”en korkad groupie”. Målet ”drar löje över Sverige” tycker Heimerson som kräver att det ska läggas ned. Fast om målet är ”idioti” borde det väl vara lätt för Assange att försvara sig. Varför då vara rädd för att bli utlämnad från England? Men om han skulle bli fälld, är målet då fortfarande ”idioti”? Antagligen bara i Heimersons värld.
En del personer kanske avfärdar Aftonbladets krönikör som en ”gammal mansgris” och att man därför inte behöver ta hänsyn till det han säger. Men bakom detta mer öppna ”mansgriseri” döljer sig alltid kvinnoföraktet hos den större tysta massan av exempelvis chefredaktörer och programledare som väljer att ge utrymme åt detta.
Bakom nedlåtande kommentarer om kvinnor som anmäler ”kända män” för våldtäkt döljer sig åsikten att en kvinnas ”nej” inte räcker. Bakom alla mansgrisars ”bla-bla-bla” argument i debatten om kvinnoförtryck döljer sig en patriarkal ordning, där dessa män nu känner sin överordnade position hotad.
Därför måste alltid vi män som vill ha nolltolerans mot våld mot kvinnor säga ifrån och ta avstånd från de män som underblåser kvinnoförakt. Vi män som vill ha jämställdhet måste höja våra röster.